NÅGÅNTING ATT TRO PÅ NÅGOT SOM TOG MIG UPP EN BIT ÖVER NOLL

hela kroppen skriker om att få känna,
varenda millimeter.
närheten.
förgäves byggs muren upp igen,
spärren som får en att förneka.
För stunden är det annorlunda,
men försent.
gång på gång,
tar jag ensamheten i handen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0