JAG HAR SETT ALLT FRÅN BÅDA SIDOR
det är en fin kväll.
fåglarna pratar med mig från träden,
även om jag inte förstår deras ord,
kan jag känna budskapet de ger mig.
jag tänder kvällens sista cigarett,
och för varje andetag, känner jag mig lättare.
det är inte alltid lätt att leva,
men jag är villig att ge det en chans.
I takt med att kvällen blir mörkare,
blir lågan inom mig skarpare.
och för första gången i mitt liv, accepterar jag mig själv.
ENPERFEKTVÄRLD
saknar tiden då du förstörde
en del av mig
jag behöver anledningarna
så de kan förstå
att jag fortfarande är sönder.
KANSKE ÄR DET BÄTTRE SÅ
I en sliten etta, tre trappor upp, ligger hon i sin säng. mellan skitiga lakan som inte tvättats sedan farmor dog, ligger hon och känner sig rädd. sista torsken gick för en kvart sedan och chackets verkan börjar ta slut. hon känner stressen, att hon måste ta sig upp. hon får på sig kappan och drar sig mot stan, köper en fix och låser in sig på centralens toalett. hon drar upp armen och låter lyckan flyta in, plötsligt känner hon sig lätt. sprutan är tom.
allt är tyst, dött och tom
t. inga ljud når hennes snäckor och ljuset är enormt. kanske är det bättre att dö på en offentlig toalett, än på ett sjukhuset där döden är steril. kanske är det bättre att dö på ett helt annat sätt, än att sakta ta sitt liv. för det är ju det de handlar om, när spetsen når din ven, ett gift som dödar sakta och utan någon verklighet.
