mellan två vita väggar.

skedde en process,

som ökade antalet.

hon blev en i mängden,

men ändå speciell.

hamnade mitt ute i ingenting,

åren gick och hon kände sig mer som en flykting.

plötsligt var hon i mitten,

av något som förstörde dem alla.

hon och dem andra blev vittnen,

för två personers sätt att falla.

hon kan fortfarande höra psykets väggar, skrika ut sina p atienters hat.

på balkongen satt en kvinna,

rökte sin sjätte cigarett, fimpade i ett askfat.

hon minns det som om det vore igår,

även om det redan har gått flera år.

alla var tvingade,

under en kort tid hatade hon fler personer,

än vad en vanlig människa lyckas på en livstid.

bakom gardinen fanns där något som klingade,

den enda vännen, tillsammans skapade de visioner.