SHIT VAD ALLA ÄR SAMMA

Jag känner mig tillhörande där, på den platsen. Även om jag är som parkettgolvsskyddet under stolarnas ben,
så är jag där. Involverad. Ihågkommen (okej, kanske inte ihågkommen, men åtminstonde inte bortglömd).
.
Hellre utfyllnad bland en liten skara där man inte känner sig ensam,
än att känna sig ensam, bland tusentals männsikor.

SKAKAR PÅ HUVUDET OCH GÅR TILL SÄNGS

Hon ber om ursäkt för att hon är sig själv
Hon ber om ursäkt och börjar bli som alla andra
Hon börjar bli som alla andra
Hon ber om ursäkt, för sig själv

OM HUR DET KÄNNS

Min kropp har blivit främmande
Känner inte den längre, känner inte igen mig själv
men vill inte ändra på känslan, det är alltid kul att lära känna nya människor.
Det främmande känns spännande, jag känner mig fängslande
när våra kaffeläppar möts.
och det faktum att vi har slutat sova på nätterna,
är konsten, att i tanken gå i nian istället för itu.

UR; FÖR ATT FESTIVALER ALDRIG SOVER

..."Tänk att det bor människor här egentligen”, sa jag och bröt tystnaden. ”Hur menar du?” frågade han och jag fortsatte: ”Jo. Men tänk att just den här platsen, i denna lilla skithålan har blivit utvald till att tusentals människor kommer hit en vecka om året och trampar på den. Just den här åkern, blir inhägnad och totalt utnyttjad, inte alls använd till det den egentligen är till för. De släpper in lite ungdomar, som super, lyssnar på musik och har en riktigt underbar tid i sitt liv tillsammans med andra underliga människor. De som bor här året om, måste ju tycka att vi är helt från vettet. Jag brukar fundera på hur många av dem som aldrig ens varit på en festival, hur många av dem som önskade att de kunde vara glada för vår skull men visar utåt att de verkligen hatar oss och hur många av dem som ser fram emot nästa sommar samma dag som den slutar och får se festivalen byggas upp och få liv igen under våren”, sa jag och kände hur jag nästan gick igång av samtalsämnet ”Jag har nog aldrig riktigt tänkt på det, på det sättet. Men självklart stämmer det du säger, det är nog väldigt blandade känslor om festivalen i detta samhället. Men de borde vara glada, det är inte många som får vara med om detta djurparks-liknande beteendet”...


DEN UNGE WERTHERS LIDANDE

Du sa till mig en dag, att du ville fly från den ostadiga världen du lever i. Du pratade
länge om resväskor och vad det kostade att åka hit eller dit med tåg, för det var
alldeles för dyrt att flyga. Du sa så, fast jag vet att du ljög, du var livrädd för att flyga.
Ögonen lyste upp den kvällen och jag blev rädd att jag skulle mista dej. Lika mycket som du
hatade att flyga, hatade jag att lyssna på dina drömmar.

Jag lånade din dröm.
Jag insåg, att varje gång du pratade om den och jag blev rädd, så blev
jag det för att jag innerst inne visste att min såg likadan ut. Jag var bara rädd att du skulle lyckas, och inte jag.
Jag tror du glömde bort dej själv någonstans på vägen. Du insåg, att din dröm inte gick att förverkliga.
För din dröm innebar att du var tvungen att lämna tryggheten bakom dej. Du insåg att du inte skulle
vara någon om du lämnade den, för det var det enda du hade. Det enda som gjorde dej trygg.

Du bor fortfarande kvar i din ostadiga värld. Du går till samma ICA och umgås med samma personer.
Ni gör samma saker och skrattar åt samma skämt.
Jag lever nu i en spännande värld. Äter det jag får tag på och umgås med människor som strålar.
Vi hittar på nya saker och skrattar mest hela tiden.

Man måste dö några gånger innan man kan börja leva, var det inte så du sa?
För mig handlar det nu om att leva några gånger, innan jag dör.

H E Y H O L E T ´ S R O C K ´ N ´ R O L L !

Nellie är lite av kvinnornas motsvarighet till Sherlock Holmes.
Ett sylvasst intellekt tillåter inte någonting att gå henne förbi. Hon är dessutom noga
med att inte tillåta andra människors dumhet, få grepp om hennes vardag.
Hennes hjärnceller, arbetar ständigt som besatt, för att inta ny och härlig kunskap
som hon kan bearbeta och tillämpa för en bättre värld.

FREDAGKVÄLL PÅ PENDELN

Det är konstigt ändå, hur snabbt människor kan förändra sig. För två år sedan kunde jag lika
gärna ha varit en av dem. En av de osäkra tjejerna på andra sidan gången, som förgäves
försöker få mest uppmärksamhet av igelkottarna som sitter mitt emot.
- Du är ju dum i huvudet!
Så sa hon. Till sin bästa vän på platsen bredvid sa hon så. Jag kunde se i hennes ögon, att hon
egentligen inte alls menade det, utan det bara kom, som ett rop på att vilja bli sedd. Jag såg
på kompisens kroppspråk att hon blev sårad - som om lite testosteron skulle vara värt det.
Fönsterna på kvällen är väldigt eftertraktade. Den manliga delen av gänget kan inte sluta lägga
hårstråna på rätt plats och skulle inte ens släppa blicken från sin egen spegelbild om brösten blottades.
Hoppas ansträngningarna gav resultatet de förväntade sig.
Man får inte heller se för glad. Man ska helst visa utåt, till de resterande passagerarna, att man inte
alls vill dit man ska. Ju mer man dissar människorna som ska på samma tillställning, ju ballare är man.
Om du visar att du kommer vara snyggare, kommer dansa bättre eller få fler sexuella kontakter,
så är målet nått, även om du har förberett dig hela veckan. Hela månaden. Hela året.
Ju längre vi åker, desto mer högljudda blir dem. Tanten bredvid mig, börjar skruva på sig och får
vagnens medelålder att skjutas upp i taket. Innanför kompisen och hennes bästis skal, bubblar det i
takt med innehållet i glasen. Hela vagnen känner nog av deras upphetsning inför vad som komma skall.
Killen mitt emot ser inte ut att må lika bra.
- Han ska spyyyy!!
Tjejerna fnittrar och hejar på. Det gör inte mannen intill som får mammas köttbullar på de nyputsade skorna.
Jag skrattar lite åt den komiska händelsen, men slutar snabbt när min blick möter mannens. Han ser
ut att förvandlas till en varulv, innan han vänder sig mot det asgarvande gänget;
Jag är glad att jag inte är en av dem.

HELA DITT LIV GÅR UT PÅ ATT SUKTA EFTER ANDRAS

Iaktagelser Konstanta påpekanden Desperata
bekräftelser Avundsjuka Osäkra skratt

Säger att du är dej själv.
Önskar du vore mer som henne.
Är mest som alla andra.

- Mitt liv är ganska roligt faktiskt!
- Jag vet inte hur du ser ut när du är glad, men jag brukar le.


I DRÖMMARNA GÅR HAN IVÄG ENSAM PÅ MÖRKA VÄGAR

I natt är jag rädd för mörkret.
Vill inte sova. För, fan, jag vill inte bli av med dej.

TORSDAGEN DEN 20 JANUARI

Du läser mig som en bok
ju mer du läser, desto mindre vill du veta.

ETT LIV, HANS LIV, HENNES LIV, MITT LIV?

någon gång i början på 90-talet,
mellan två vita väggar.
skedde en process,
som ökade antalet.
hon blev en i mängden,
men ändå speciell.
hamnade mitt ute i ingenting,
åren gick och hon kände sig mer som en flykting.

plötsligt var hon i mitten,
av något som förstörde dem alla.
hon och dem andra blev vittnen,
för två personers sätt att falla.
hon kan fortfarande höra psykets väggar, skrika ut sina p atienters hat.
på balkongen satt en kvinna,
rökte sin sjätte cigarett, fimpade i ett askfat.
hon minns det som om det vore igår,
även om det redan har gått flera år.

alla var tvingade,
under en kort tid hatade hon fler personer,
än vad en vanlig människa lyckas på en livstid.
bakom gardinen fanns där något som klingade,
den enda vännen, tillsammans skapade de visioner.
länge, utan framsteg,
försökte de få allt att fungera.
men muren de tillsammans byggt upp revs ner
och då började man reagera.

(Skriven av mig, 23 Juni 2010)

DIN EXISTENS GÖR MIG ILLAMÅENDE

Ditt huvud är så tomt
att varje gång du andas
så ekar det.

DET ÄR JU SVÅRT ATT BERÄTTA OM NÅGOT MAN ALDRIG HAR UPPLEVT.

Jag skulle kunna berätta för er om hur mycket din kärlek betydde för mig. Om hur mycket jag älskade när du rörde och inspekterade varenda milimeter. Om hur mycket dina fina ord fastnade i mitt huvud och smekte mina öron för varje steg som vi tog. Jag skulle kunna berätta om hur mycket jag tyckte om när du åkte flera timmar till mig bara för att fråga om allt var okej.

Du kanske sa till mig: Du är det finaste jag sett.
Jag svarade kanske: Då har du aldrig ägt en spegel.

Eller så var det inte alls så det gick till. Det var nog inte ens i närheten.

BAKOM ALL GRÅ BETONG

Jag drömmer om svettiga armveck, sand i trosorna och ljummen öl. Sena nätter med stickade tröjor vid havet, dans med fina människor bland cigarettrök och avskyvärda skoskav. Jag drömmer om den där helgen som var så fin. När vi spelade kortspel i underkläder på verandan, log mot varandra och drack kaffe ur gamla, blommiga kaffekoppar. Skogen. Barr i fötterna. Brännässlor som gav en svidande känsla på fingertopparna när jag plockade blommor till dej. Jag gillar egentligen inte att plocka blommor. Men jag gjorde det eftersom det är det bästa du vet och du är det bästa jag vet.

IBLAND BÖRJAR BLI ALLTID.

Ibland kan jag låta bli att gå in i en butik,
bara för att jag vet att du är där inne.
Ibland öppnar jag inte ens dörren när jag vet att det är du,
även om du vet att jag är där innanför.
Ibland är du bara för mycket för mig,
ibland, är du bara ett fel.

JAG VÄGRAR LÅTA NÅGON KOMMA SÅ NÄRA, KÄNNA MIN KÄNSLA.

Jag är trött på ditt jävla skitsnack, trött på att du fått mig tro, att det hela var annorlunda. Vissa saker är jävligt tydliga, nästan genomskinliga, man kan liksom se igenom dem. Andra saker tror man är bra, man inbillar sig själv att de är bra. Smarta. Äkta. Förbannat bra. Det borde inte gå att cykla upp för en backe hela tiden, det borde ta slut. Det borde gå ner igen. Det går inte att cykla upp för en backe hela tiden, det tar slut, det kommer vända igen. t;strong> Varför skulle du vara annorlunda?

FRÅN EN MILJON TILL NOLL PÅ EN SEKUND.

Existensiella frågor trakasserar min redan överbelastade hjärna.

JAG LER ÅT ERA MISSTAG, SKRATTAR ER RAKT UPP I ANSIKTET.

Vissa människors beteende roar mig.
Det är jävligt skönt att veta att man själv är så mycket klokare.

IBLAND VILL JAG ÄTA UPP DEJ.

Din röst, ljuder likt musik i mina öron.
Hela du är en diamant. Den starkaste.

KLAR ATT LÅTA BLI.

Ibland drömmer hon om att dö, en fjäderlätt död. Hon vill känna känslan av att bli överlämnad i det ljusa, medan idioterna blir kvar i mörkret. Känslan av att känna sig som ett lövverk. Känslan av att vid födseln blir betraktad som en prinsessa, och sedan bli trampad på likt allt annat obetydligt, får henne att för en gångs skull tänka positivt; "Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva".

Tidigare inlägg
RSS 2.0