ETT LIV, HANS LIV, HENNES LIV, MITT LIV?

någon gång i början på 90-talet,
mellan två vita väggar.
skedde en process,
som ökade antalet.
hon blev en i mängden,
men ändå speciell.
hamnade mitt ute i ingenting,
åren gick och hon kände sig mer som en flykting.

plötsligt var hon i mitten,
av något som förstörde dem alla.
hon och dem andra blev vittnen,
för två personers sätt att falla.
hon kan fortfarande höra psykets väggar, skrika ut sina p atienters hat.
på balkongen satt en kvinna,
rökte sin sjätte cigarett, fimpade i ett askfat.
hon minns det som om det vore igår,
även om det redan har gått flera år.

alla var tvingade,
under en kort tid hatade hon fler personer,
än vad en vanlig människa lyckas på en livstid.
bakom gardinen fanns där något som klingade,
den enda vännen, tillsammans skapade de visioner.
länge, utan framsteg,
försökte de få allt att fungera.
men muren de tillsammans byggt upp revs ner
och då började man reagera.

(Skriven av mig, 23 Juni 2010)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0