DEN UNGE WERTHERS LIDANDE
Du sa till mig en dag, att du ville fly från den ostadiga världen du lever i. Du pratade
länge om resväskor och vad det kostade att åka hit eller dit med tåg, för det var
alldeles för dyrt att flyga. Du sa så, fast jag vet att du ljög, du var livrädd för att flyga.
Ögonen lyste upp den kvällen och jag
blev rädd att jag skulle mista dej. Lika mycket som du
hatade att flyga, hatade jag att lyssna på dina drömmar.
Jag lånade din dröm. Jag insåg, att varje gång du pratade om den och jag blev rädd, så blev
jag det för att jag innerst inne visste att min såg likadan ut. Jag var bara rädd att du skulle lyckas, och inte jag.
Jag tror du glömde bort dej själv någonstans på vägen. Du insåg, att din dröm inte gick att förverkliga.
För din dröm innebar att du var tvungen att lämna tryggheten bakom dej. Du insåg att du inte skulle
vara någon om du lämnade den, för det var det enda du hade. Det enda som gjorde dej trygg.
Du bor fortfarande kvar i din ostadiga värld. Du går till samma ICA och umgås med samma personer.
Ni gör samma saker och skrattar åt samma skämt.
Jag lever nu i en spännande värld. Äter det jag får tag på och umgås med människor som strålar.
Vi hittar på nya saker och skrattar mest hela tiden.
Man måste dö några gånger innan man kan börja leva, var det inte så du sa?
För mig handlar det nu om att leva några gånger, innan jag dör.
Kommentarer
Trackback
