Det är konstigt ändå, hur snabbt människor kan förändra sig. För två år sedan kunde jag lika

gärna ha varit en av dem. En av de osäkra tjejerna på andra sidan gången, som förgäves

försöker få mest uppmärksamhet av igelkottarna som sitter mitt emot.

- Du är ju dum i huvudet!

Så sa hon. Till sin bästa vän på platsen bredvid sa hon så. Jag kunde se i hennes ögon, att hon

egentligen inte alls menade det, utan det bara kom, som ett rop på att vilja bli sedd. Jag såg

på kompisens kroppspråk att hon blev sårad - som om lite testosteron skulle vara värt det.

Fönsterna på kvällen är väldigt eftertraktade. Den manliga delen av gänget kan inte sluta lägga

hårstråna på rätt plats och skulle inte ens släppa blicken från sin egen spegelbild om brösten blottades.

Hoppas ansträngningarna gav resultatet de förväntade sig.

Man får inte heller se för glad. Man ska helst visa utåt, till de resterande passagerarna, att man inte

alls vill dit man ska. Ju mer man dissar människorna som ska på samma tillställning, ju ballare är man.

Om du visar att du kommer vara snyggare, kommer dansa bättre eller få fler sexuella kontakter,

så är målet nått, även om du har förberett dig hela veckan. Hela månaden. Hela året.

Ju längre vi åker, desto mer högljudda blir dem. Tanten bredvid mig, börjar skruva på sig och får

vagnens medelålder att skjutas upp i taket. Innanför kompisen och hennes bästis skal, bubblar det i

takt med innehållet i glasen. Hela vagnen känner nog av deras upphetsning inför vad som komma skall.

Killen mitt emot ser inte ut att må lika bra.

- Han ska spyyyy!!

Tjejerna fnittrar och hejar på. Det gör inte mannen intill som får mammas köttbullar på de nyputsade skorna.

Jag skrattar lite åt den komiska händelsen, men slutar snabbt när min blick möter mannens. Han ser

ut att förvandlas till en varulv, innan han vänder sig mot det asgarvande gänget;