-

Jag känner mig tillhörande där, på den platsen. Även om jag är som parkettgolvsskyddet under stolarnas ben,

så är jag där. Involverad. Ihågkommen (okej, kanske inte ihågkommen, men åtminstonde inte bortglömd).

Hellre utfyllnad bland en liten skara där man inte känner sig ensam,

än att känna sig ensam, bland tusentals männsikor.

2012-02-02 @ 20:10:47 Mina texter Permalink

Kommentarer

Trackback